Det har varit en hel del inlägg i TV och radio om den nyaste vårdformen inom äldreomsorgen: familjevården. Det finns i Satakunta bassericeaffärsverksamkommun en verksamhet som går ut på att finna en familj till personer som har funnits eller finns på långvård eller sjukhus som konvalescenter för att äldre inte ska behöva vårdas på kommunala platser.

I korthet går familjevårdavtalet ut på följande: familjen ingår ett avtal med kommunen om att sköta den äldre. Kommunen har tillsynsskyldigheten och kontrollerar familjen noga och ger behövlig utbildning. Alla som söker får inte en äldre i familjevård. Den äldre ska godkänna familjen och gå med på att skötas av familjen, antingen hemma hos familjen eller så att familjemedlemmarna besöker den äldre hemma hos den äldre. Ersättningen är 1 000 - 2 000 euro. Kommunen har räknat ut att den ändå sparar på att den äldre inte behöver vara på vårdanstalt.

Vad tycker du? Är det här en bra alternativ vårdform?

Arbetspensionsindexet blev hela 3,6 procent för 2012 när löneutvecklingen troligen blir kring 3 procent. Folkpensionsindexet är hela 3,8 procent. Dels gynnar folkpensionsindexet de som får statliga förmåner, dels är målet att samordna arbetspensionsindexet och folkpensionsindexet.

Det här vittnar om att prishöjningarna har varit höga i synnerhet under juli-september i år. Den ekonomiska osäkerheten är påfallande, vilket syns i stora svängningar bland annat på aktiemarknaden. Räntorna har tillsvidare hållits rätt stabila, och här ska bankerna få en eloge, de har verkligen haft is i hatten när det på många andra marknader har varit upphettat. Hävstångseffekten och teorierna kring dem ska därför verkligen sättas under lupp och de ekonomiska analytikerna får verkligen ta sig en funderar på nytt om hur upplåning ska hanteras för att den inte ska missbrukas.

Lösningen med BRIS-länderna är bra, och Kina verkar vara det land som tar situationen mest på allvar. Förhoppningsvis inser alla att det både moraliskt och ekonomiskt är förkastligt att låta euron gå under. USA står ju inför så gott som samma problem. Nu om någonsin behövs det nytänkande inom den ekonomiska sfären!

I enlighet med SATA-kommitténs beslut håller det på att ske en del ändringar i deltidspensionens fixering: "En permanent förändring i den deltidspensionerades förvärvsinkomster leder till en justering av pensionsbeloppet först när inkomsterna ändras med minst 15 procent. För närvarande justeras deltidspensionen om inkomsterna ökat eller minskat med cirka 10 procent." , heter det i social- och hälsovårdsministeriets pressmeddelande.

Beträffande invalidpensionerna kommer det att ändras enligt följande: "Invalidpension som betalats ut på felaktiga grunder kan i fortsättningen indras, justeras eller avbrytas retroaktivt istället för som nu för ett år, för två års tid. Ändringen skulle också möjliggöra återkrav av utbetald pension som betalts på oriktiga grunder för samma tid. För närvarande kan man bara driva in oriktigt betald invalidpension för ett år fastän pensionen skulle ha betalts på oriktiga grunder på grund av pensionstagarens egna illojala beteende."

Det är bra att ministeriet luckrar upp kriterierna.

Kommun- och servicestrukturreformen förbereds i ilfart. Avsikten är att göra en ny ramlag för de cirka 330 kommuner som finns kvar i Finland. Samtidigt ska även servicestrukturen omdanas. Det här är ett otroligt konststycke, eftersom tiden och resurserna är knappa och strukturen är enorm.
Det är positivt med nydanande tänkande. Ändå slår mig tanken att kan effektivisering och kvalitetsförbättring gå hand i hand. I regeringens verkställighetsprogram för strategin i samband med regeringsprogrammet (hallitusohjelman strateginen toimeenpanosuunnitelma), publicerades 5.10.2011. I programmet finns under det första tyngdpunksområdet som gäller att förebygga fattigdom, ojämlikhet och diskriminering, att man ska skära ned eller omstrukturera allting utom förbättring av service och välfärd till äldre personer och barn, unga och barnfamiljer.
De övriga områdena som ska omstruktureras eller skäras ned är Kaste-programmet (ett social- och välfärdsprogram för kommuner), att förebyggande av sociala problem, verksamhetsförutsättningarna för medborgarorganisationer, intern säkerhet, ekonomi- och skuldrådgivning, påverkansmöjligheter, social- och hälsovårdstjänster, socialvårdslagstiftningshelheten, avskildhet av boendeområden och delaktighet och tidig uppfostran av barn och unga.
Jag är glad att man satsar på äldre och barn och unga.
I de två övriga tyngdpunktsområdena satsar man på att stärka den offentliga ekonomin och få i skick den grå ekonomin, och att stärka en hållbar ekonomisk tillväxt, sysselsättningen och konkurrenskraften.
Visst finns det utmaningar!

Förslaget till lag om tillgång till social- och hälsovårdstjänster för äldre personer debatteras flitigt. Kommunernas roll, ansvaret hos den ansvariga arbetstagaren, åldersgränsen för lagens omfattning, krävda personella och ekonomiska resurser, äldres delaktighet och påverkansmöjligheter, personalens anmälningsskyldighet med mera är frågor som behöver få entydiga svar. Enligt den nyaste informationen har omsorgsminister Maria Guzenina-Richardson meddelat sin avsikt att presentera lagförslaget för riksdagen under 2012. Då skulle lagen hinna träda i kraft 2013, vilket har varit avsikten från början.

Om – eller när – lagförslaget godkänns kommer lagen att vara en budgetlag, som kräver ekonomiska resurser. De preciseringar som lagen innebär kommer att vara kostsamma för staten, kommunen och övriga intressenter (främst serviceproducenter inom tredje sektorn), men Finland har inte råd att låta sina äldre vanvårdas. De äldre har all rätt att få en god standard på omsorgen. Här efterlyses en grundläggande diskussion och överenskommelse mellan staten, kommunerna och övriga intressenter inom äldreomsorgen.

Lagförslaget är oklart på många punkter. Kommunernas roll och ansvar måste förtydligas, och en särskild behandling av kommunernas ekonomi kommer att föras i riksdagen under vecka 39. Personaltätheten, de anställdas kompetens och resursallokering ska ytterligare specificeras i vården av äldre. Syftet med lagen är att äldreomsorgen ska förbättras. Redan nu finns det många framsynta kommuner som har utvecklat åldringsvården i rätt riktning. Debatten om äldreomsorgen har lett till att många kommuner har börjat tänka i nya banor för att utveckla en hållbar äldrevård av god kvalitet och det här är ett steg i rätt riktning. Äldreomsorgen berörs redan i grundlagen, socialvårdslagen, hälso- och sjukvårdslagen och andra lagar samt de riksomfattande kvalitetsrekommendationerna för äldreomsorgen, vilka ger en god grund och motiv för att utveckla vården så att den äldres synvinkel beaktas. Och sunt förnuft och best practice får man alltid använda.

Det finns stoff i lagen som kan införas utan kostnader: till exempel de möjligheter äldre har till delaktighet och påverkan kostar inte något extra utan borde redan nu vara ett självklart sätt att verka i staten och kommunerna. Många kommuner har ju redan ett äldreråd, som gärna kan utnyttjas mer för konsultering och behandling av frågor som berör de äldre. Tillsyn av tjänsterna och planering utgående ifrån att den äldre ska klara sig på egen hand hemma så länge det är möjligt är frågor som redan nu ska vara implementerade i kommunernas äldreomsorgstjänster.

Allt har inte omfattats i lagen. Till exempel personer med minnesstörning omfattas inte av lagen, inte heller boende, mattjänster eller vård på svenska (här borde en klausul om tillämpning av språklagen absolut införas). Därtill blir det ett konststycke att mäta kvaliteten i äldreomsorgen såsom klausulen om tillsyn kräver, och där blir dokumentation och mätmetoder på sin plats. Med tanke på att stadgandena om kartläggningen av de äldres behov av tjänster infaller vid fyllda 75 år är det bra om lagförslaget om tillgång till social- och hälsovårdstjänster för äldre personer åtminstone skulle ha samma åldersgräns.

Lagförslaget och motiveringarna levererade social- och hälsovårdsministeriet på svenska kort efter den finska texten. Ministeriet bemästrade på ett utmärkt sätt hörandeprocessen på båda språken. Eftersom den svenska översättningen utgavs cirka tre veckor senare än den finska, fick de svenska parterna motsvarande tid att ge in utlåtandena. Denna process var exemplariskt planerad och slutförd.

Svenska pensionärsförbundet rf vidtog en praktisk åtgärd i samband med hörandeprocessen: vi sände materialpaketet med motiveringar och lagförslag på svenska till de svensk- och tvåspråkiga kommunernas äldreråd, och till social- och hälsovårdsnämnderna i de kommuner som saknar äldreråd för att samla in utlåtanden om lagförslaget. Förbundet samlade in totalt 12 utlåtanden, vilka tillsammans med förbundets eget utlåtande sändes till ministeriet. Totalt fick ministeriet in 127 utlåtanden, vilket ansågs vara ett gott resultat.

Det blir intressant att följa med hur lagförslaget hanteras tidsmässigt och ekonomiskt i regering och riksdag med tanke på det rådande globala ekonomiska läget. Äldreomsorgen behöver god kvalitet, vilken kan utvecklas i väntan på lagen.

Äldreomsorgslagen har än en gång debatterats och Marika Törnqvist tar upp frågan att kommunerna ska vara de äldre mer tillmötesgående och inte spara så mycket.

Nu uppvisas i kommunerna bristfällig service gentemot äldre. Tyvärr läser man om handikappade äldre som inte får bra hemvårdsservice när vikarier är svårt att få i och med att den ordinarie vårdaren är sjuk. Och självmordsstatistiken bland äldre där en äldre varannan dag gör självmord har väl inte  undgått någon. Depression bland äldre är tyvärr en vanlighet.

"Vi äldre skulle vara glada om vi skulle bli lika väl omhändertagna under våra två sista som under våra två första år i livet", sade Svenska pensionärsförbundets före detta ordförande Per-Henrik Nyman. Jag kan inte mer än instämma. Tyvärr - eller lyckligtvis? - vet vi inte alltid vilka som är de två sista åren, men livsinställningen och livskvaliteten förbättras ändå av vetskapen att när man insjunkar så finns det hjälp att tillgå.

Regeringsprogrammet har en skrivelse om att det ska tillsättas en grupp som diskuterar det brutna indexet. Avsikten var att gruppen skulle bestå av representanter för stat, arbetsmarknadsparter och pensionärsförbund. Vi har ännu inte på Pensionärsförbundens intresseorganisation fått en inbjudan till diskussionen. Gruppen borde med det snaraste tillsättas och undersöka vilket index som är lämpligast för pensionärerna.

Är det halvvägsindexet eller det brutna indexet? Det brutna indexet består till 80 procent av konsumentprisindex och förändringar i konsumtionskorgens prisnivån och till 20 procent av löneindex. Det blir intressant att se om halvvägsindexet som består av 50 och 50 procent vardera, är det som eventuellt kommer att bestå.